zeem

så många tankar som går runt i huvudet nu. 
så många förhoppningar att få träffa min otroligt saknade vän Isabella!
Vi har inte setts på 7 år, men det som jag blir mest le på, är att jag inte får åka & träffa henne..
Hon bor i stockholm, fine det är långt härifrån, dom vet inte hur hon är nu & stockholm är Sveriges största stad. (I think) Men kom igen, det gör så j*vla ont inom mig. Min allra bästa vän när jag var liten & jag har inte träffat henne på 7 år.
min önskelista som den ser ut nu kan jag stryka allt på den & skriva dit med stor text "åka till stockholm & träffa Isabella" 
Det är det jag vill ha i jul & födelsedagspresent. Dom andra sakerna som tex systemkamera, riksaker & ljudanlägning till datorn stryker jag.. Jag vill ha EN liten jul & födelsedagspresent & just den saken kommer jag aldrig att få.. 
som alla andra sakerna jag vill göra, som inte kommer att hända fören om kanske 3-4 år, det känns inte okej.
släpp taget om det/mig bara..
som rubriken säger "We might as well be strangers, after all these years.."